Högt över marken. Svajandes. Känslan av att inte veta om det ska bära eller brista. Jag gillar höjder - men det här är annorlunda. Jag vill inte vara i vägen så jag söker mig ut mot kanten. När man söker sig ut mot kanten är det lätt att man faller ner. Ett hjälpande blir ett stjälpande.
Jag gör det för att jag tror att vi tänker likadant. Det finns vissa saker man prioriterar först i livet, prioriteringsordningen kan ändras - men det är sällan. Jag vill hjälpa dig samtidigt som jag vill värna om mitt eget skinn - jag är ju ändå 90-talist.
Fortfarande är jag ung, jag kommer klara mig även om jag faller ner - en eller ett flertal gånger. Jag kommer fortfarande försöka att inte stå för mycket i vägen. Jag kommer låta dig fälla mig när jag är dryg. Jag kommer fortfarande påminna dig om att jag finns här för dig. Du är något speciellt som jag inte kan sätta fingret på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar