Jag har insett att jag är falsk. Det har redan sagts om mig och jag anser det helt rätt. När jag skriver det här så tror jag väl att jag ska bli lite mindre falsk pga. mitt erkännande. Vilket är lika sant som att jag är 60.
Idag är en dag då jag och min musik lever i symbios. Elin är den enda som får ta del av mitt liv. Elin jag saknar dig, jag behöver dig. Jag kan aldrig korsa en bäck utan min bäck.
” I never thought I'd live to see so many days vanish into a haze
…
But let's not push this any further
I'm not scared of anything
but how come I was given this hand?
No ace
no king
nothing
…
Well sure there's a pattern and sure there are words
everyone listened, but nobody heard
I open my eyes and I calm myself down”
(David Fridlund – Line)
Maybe I'm scared of everything.
1 kommentar:
Jag älskar dig vännen!
och du vet vart jag finns, jag behöver dig med!
alltid alltid.
Skicka en kommentar