Is the magic lost?

Du lämnade mig.
eller
Lämnade jag dig?

Inte kan jag få mål i mun.
En blick kan förgöra.
De här situationerna gör mig så svag,
så sårbar.

Ge mig Stockholm nu.
Jag ska ta reda på mitt öde. Min vilja.
Kanske, kanske hittar jag det jag söker.


"Where is the moment when we needed the most
You kick up the leaves and the magic is lost

...

Cause you had a bad day
You're taking one down
You sing a sad song just to turn it around
You say you don't know
You tell me don't lie
You work at a smile and you go for a ride
You had a bad day
The camera don't lie
You're coming back down and you really don't mind
You had a bad day

...

So where is the passion when you need it the most"
(David Powter - Bad day)

I'm not worth anything

Jag har insett att jag är falsk. Det har redan sagts om mig och jag anser det helt rätt. När jag skriver det här så tror jag väl att jag ska bli lite mindre falsk pga. mitt erkännande. Vilket är lika sant som att jag är 60.

Idag är en dag då jag och min musik lever i symbios. Elin är den enda som får ta del av mitt liv. Elin jag saknar dig, jag behöver dig. Jag kan aldrig korsa en bäck utan min bäck.

” I never thought I'd live to see so many days vanish into a haze

…

But let's not push this any further
I'm not scared of anything
but how come I was given this hand?
No ace
no king
nothing

…

Well sure there's a pattern and sure there are words
everyone listened, but nobody heard
I open my eyes and I calm myself down”
(David Fridlund – Line)

Maybe I'm scared of everything.

Waisted behind me

Jag vet inte vad jag tycker om mig själv just nu. Hur ska jag då veta vad jag tycker om andra? En epidemi av osäkerhet har plötsligt dragit sig som ett svart täcke över mig. Det var längesen jag kände mig osäker. Jag tycker inte om det.

"I put my finger on the pain...
it was nothing it was just the feeling
that most things are ugly
that most things are ugly round here

did I ever take my eyes off the horizon?
lead the way from this place
and point me out a new direction

everyone keep saying I'll be fine, fine, fine
I wonder if I'll wake one day to find my life
waisted behind me

...

and everyone keep saying
a lie is just a lie, lie, lie
just hope that I can fool myself,
then I know I'll be alright

so lead the way from this place
and point me out a new direction"
(David & the Citizens - New Direction)

Skräckblandad förtjusning

Det kallas adrenalin. Den fantastiska känslan. Lusten väcks. Bungy jump, forsränning, fallskärmshoppning. För mig väcks det lustkänslor, andra ryser av obehag vid blotta tanken.

Det euforiska glädjeruset. Jag skulle lätt bli beroende om jag hade tillräckligt med pengar för allt det där. Nu får jag istället roa mig med att kasta mig ut för skidbacken (vilket inte är fy och skam!). Åre, ravinen. Jag saknar snön något så otroligt just nu.

Jag kommer säkerligen bli en riktig ”adrenalin junkie” när jag blir äldre. Jag får ofta ett sug efter ännu mer spänning och vill riskera mycket. Detta kallas också ”sensation seekers”, att ständigt vilja testa sina gränser, ha spänning och utmaningar (enligt idrottspsykolog Erwin Apitzsch vid Lunds universitet, ur Stadium magazine nr 3 2008, s. 47-48).

Enligt artikeln är det sällan äldsta barn som har typ A-beteende (tar gärna kalkylerade risker och njuter av att göra det, vilket typ B inte gör). Jag är äldsta barnet i min familj. Det står även att pojkar oftare har typ A beteendet. Detta stämmer inte in på mig, jag kanske är annorlunda. Ofta märker jag att så är fallet. Jag gillar det. Jag brukar också ofta kalla mig själv pojke.

Det står att anledningen troligen är att föräldrarna är försiktigare och mer oroliga för förstabarnet och sedan släpper efter för de följande syskonen. Där tror jag att skillnaden ligger. För mig är det tvärt om. Jag får, och har i de flesta fall fått göra som jag själv vill. Däremot har mina föräldrar blivit hårdare med min syskon.