Vingar av glas i kras

Vi har drömmar, vi vill något med våra liv.
Vi har förväntningar. Vi har önskningar.
Vi vill att allt ska gå lätt.
Likt rinnande vatten. Flytande.
Men.
Det går sällan just så.
Det är väl det som är tjusningen med livet?
Men.
Ibland går det för långt.
Kära älskade liv.
Varför får jag inte ens ha mina drömmar kvar?
Drömmar.
Det är det viktigaste.
När de går i kras förlorar jag en liten bit av mig själv.
Det är svårt att hitta den igen.
Men man ska väl inte ge upp.
Än är de inte kört.
Som tur är.
Ge mig i alla fall mina vingar (tillbaka).