Det finns så många ord som jag skulle
vilja slänga ur mig i din närhet.
Men det gör jag inte.
Det beror kanske på att jag vet hur du
skulle reagera.
Fast det vet jag inte.
Så jag tror att det beror på rädslan
av hur du skulle reagera.
Jag undrar om du är lika rädd som mig.
Om det finns saker du vill säga mig,
saker som är hemliga.
Bara mellan två munnar.
Och jag vill kyssa dina välformade kindben
en sista gång.
Men jag vågar inte.
Jag är rädd för vad du skulle tycka,
som när jag säger de där hemliga orden,
och låtsats att de är på skoj.
När du inte svarar och jag inte kan se
ditt ansiktsuttryck.
Då blir jag rädd.
Du genomskådar mig så lätt.
Blir du rädd?
Jag är rädd för att visa detta för publik.
Men för en gångs skull övervinner jag min
rädsla.
Men egentligen är mina ord bara strunt,
tror du på det?
[Skrev den här för rätt så lång tid sen. Vet faktiskt
inte vem den är tillägnad, om det ens är någon (?)]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar