Jag sparkade på det som redan låg ned.
Det var okej innan, nu är det inte ens vänskapligt bra.
Det är som när kråkor drar sönder ett as, för att de alla vill ha biten,
tillslut är det bara slamsor kvar - ingenting är helt.
Varför blir jag alltid för mycket?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar