After all it's just a nightmare

Jag är instabil.
Det snurrar i mitt huvud.
Mycket att tänka på.

Why can't you just wake me up?

Tävling, hos Sockertussen

Smyckt är min favoritblogg och just nu så har Sockertussen en tävling
där man kan vinna ett smycke från Smyckt. Finns det något bättre?!

Jag tävlar om ett originellt smycke från Smyckt hos Sockertussen. Anmäl dig till tävlingen HÄR om du oxå vill vara med!

Gravitationen har glömt mig

Jag faller i en oändlighet
Jag svävar på moln
Jag struntar i framtiden
För jag är lycklig i dina armar
Även om det endast är för en stund

Du får mig att orka kämpa i motgång
Ett enda ord behövs
Vilket ord som helst

Då framtiden kommer
får vi se vad den har att erbjuda
För vi kan inte spå framtiden
Varför ska vi gissa?

Tre ord

Vill skriva något glatt, för jag är på bra humör.
Gult, ljust, vår!

Dagens tre ord.

Då filmslutet är känt

Jag vet det, jag vill inte veta det. Jag gömmer mig men känner att jag håller på att bli upptäckt. Framtiden står och knackar mig på axeln. Jag vill inte se honom i ögonen. Det gör för ont.

Jag vet hur filmen kommer sluta. Ska jag då se på den - bara för att den har ett så bra innehåll, eller ska jag inte kolla - då jag vet att den slutar sorgligt. Om jag kollar på filmen så kommer jag tycka mer och mer om den medan den rullar, eftersom jag vet att den är bra. Kommer jag då skadas mer när jag når slutet? Jag bygger ju ändå upp ett litet hopp, trots min vetskap om slutet. Jag mår ändock bra så länge jag inte tänker på slutet, så ska jag fortsätta att inte tänka på det? Det är frågan.

Det verkar som att avstånd är min värsta fiende.

Till dig:
David & The Citizens – Graycoated Morning
"and summer comes
to knock me off my feet
you will be gone
but still inside of me"

Tänkande

Idag slog en tanke mig när jag stod där på morgonen och borstade tänderna, lagom stressad då tiden var knapp. Förstår inte att jag inte tänkt tanken innan.

Jag har nästintill alltid haft svårt att lita på människor i min närhet. Jag är lite av ett bekräftelse-freak. Om jag inte får den uppmärksamhet/respons et.c som jag själv ger så blir jag väldigt osäker. Jag har svårt att lita på att människor verkligen(definition: verkligen, verkligen. Note: brukar vara ganska självgod & tycka om mig själv) tycker om mig. Det är sällan om ens aldrig som jag berättar detta för någon. Jag vill ju ha kontrollen.

Om jag inte får respons börjar jag fundera och dalta fram och tillbaka. När jag väl får responsen jag väntat på så blir jag snabbt på gott humör. Det är som en on-/off-knapp.

Idag kom jag i alla fall på, eller rättare sagt: kom på en sak som kan vara bidragande till osäkerheten. Man kan tala om psykologi och Freud: att minnen och erfarenheter från tidig barndom omedvetet påverkar människans fortsatta psykiska utveckling. Det är något som jag tror på. Mer exakt vad det innebär för mig tänker jag inte gå in på, det här är ju ändå internet.

// kontroll-/bekräftelse-freaket