Framtidens repbro

Högt över marken. Svajandes. Känslan av att inte veta om det ska bära eller brista. Jag gillar höjder - men det här är annorlunda. Jag vill inte vara i vägen så jag söker mig ut mot kanten. När man söker sig ut mot kanten är det lätt att man faller ner. Ett hjälpande blir ett stjälpande.

Jag gör det för att jag tror att vi tänker likadant. Det finns vissa saker man prioriterar först i livet, prioriteringsordningen kan ändras - men det är sällan. Jag vill hjälpa dig samtidigt som jag vill värna om mitt eget skinn - jag är ju ändå 90-talist.

Fortfarande är jag ung, jag kommer klara mig även om jag faller ner - en eller ett flertal gånger. Jag kommer fortfarande försöka att inte stå för mycket i vägen. Jag kommer låta dig fälla mig när jag är dryg. Jag kommer fortfarande påminna dig om att jag finns här för dig. Du är något speciellt som jag inte kan sätta fingret på.

bra dagar

jag ramlade ner i ett mörkt hål
trodde inte att jag skulle ta mig upp
nu ser jag ljuset

du har fått mig att inse
att hösten inte är så grå
den är lika färgglad som den alltid varit

du tog mig i hand
jag tog mig i kragen
bara för din skull

säg att det här är vad jag vill att det ska vara
inte bara en dröm
för då ramlar jag ner igen

du kan ha räddat mig
för evigt trots allt
kan vara så
är inte säker

du ger mig bra dagar

Nollan

Igår kunde jag inte sova. Det liksom kittlade i magen. För jag tänkte på nollan. Jag tror att jag är kär i nollan, eller jag älskar nog mer nollan som den kärleksfulla mor jag är. Det är ganska kul för jag har ju inte träffat nollan än. Jag liksom går och är gravid med massa nollan i magen typ. Jag känner nollan sparka, det är inte långt kvar nu. Jag har fjärilar i magen för jag vet hur roligt jag, nollan och min familj kommer ha det. Jag önskar att det vore dags redan!

PuZZ på er alla där ute i djungeln!

PS: (jag saknar Gbg & min familj (Zexet))