Gatorna ligger tomma som så många gånger förr.
Jag har vandrat här minst ett hundratals gånger.
Skuldkänslor sen gårdagen hänger fortfarande i luften,
som är alldeles för tung för att andas;
Jag håller andan i väntan på dig.
Jag har nog sagt det hundratals gånger förr;
Du gör så att tågen går i slow-motion och vakuum uppstår.
Som paralyserad står jag där,
Ensam.
Ser dig gå,
titta då?
Idag är som igår,
igår är som i förrgår.
Du är alltid på avstånd,
Du kommer alltid att vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar